av Sam Braids

Artikeln är översatt av PokerSpel.org - Sveriges största guide till online poker

En av de mest vilseledande händerna du kan ha i Hold’em är en 5-hög stege, en hand som på engelska kallas för ”the wheel” och på poker-svengelska därför kallas ”hjulet”.  Det som gör den handen så svår att läsa är att korten på bordet är låga och därför inte uppfattas som skrämmande, speciellt för spelare med ”bra händer” som höga par. Fundera på följande hand: Jag fick två ess på given och höjde före floppen. Alla lade sig till stora mörken som synade. Floppen kom: A 4 9 i olika färg. Stora mörken checkade, jag betade, och stora mörken synade. På turn kom en knekt och mönstret upprepade sig igen – check, bet, syn. På river kom en femma och jag blev check-höjd. Jag synade höjningen och min motståndare rakade åt sig potten med 3 2.

Jag brukar bara skratta åt sådana här situationer. Det finns inget jag borde ha gjort annorlunda så det finns ingen anledning att bli upprörd. Men erfarenheten från handen får mig att ställa frågan: Vore det bättre för mig om min motståndare alltid slängde 2, 3 under dessa förutsättningar? De flesta pokerspelare känner till konceptet att höja för att vakta sin hand. Vi vill inte att motståndarna ska dra ut på oss ”gratis”. Men hur blir det i situationer då motståndaren är villig att betala vad det kostar? I den här situationen vill jag att motståndaren synar eftersom jag är storfavorit. Före floppen kommer mina ess vinna 86 % av gångerna och på turn har min förväntade vinst höjts till 92 %. Detta betyder att avkastningen i denna heads up-situation är så pass bra att det är värt investeringen. De 8 % av gångerna jag förlorar är bara priset för bra ”business”. I själva verket skulle jag ha blivit mer upprörd om min motståndare lade sig och jag inte fick något spel med mitt set i ess. Motståndare som hoppas på att sätta hålstegar i heads up-situationer är de spelare jag helst av allt vill möta.

Många pokerspelare vill dock ha båda delarna. De vill att motståndarna ska göra dåliga synar, men samtidigt får motståndarna aldrig vinna händerna. Då skylls förlusten på motståndarens dåliga spel. Problemet med denna attityd är: (1) dåliga synar från motståndarna är eftersträvansvärda och (2) inte alla synar med låga kort är dåliga. Fundera på följande hand då jag just satt mig i ett spel och betalade för att kliva in i spelet precis till höger om knappen. Jag fick 5 2 i olika färg och checkade när det var min tur. Spelet var väldigt löst och passivt och samtliga spelare innan mig hade synat. Stora mörken höjde sedan och alla spelare synade fram till mig. När jag sedan fick ordet låg 15 små betar i potten och jag behövde bara lägga in en liten bet för att få se floppen. Med bra position, och en pott som redan betalar 15 till 1, är beslutet ganska enkelt. Floppen var sedan som en dröm: A 3 4 utan färgdrag, och jag satt med nötterna. Stora mörken var ivrig med att beta och de andra spelarna var lika ivriga att syna. Jag bestämde mig för att dölja min hands styrka och valde att syna. Turn och river var J respektive 8 i olika färger. Stora mörken fortsatte beta, och när vi kom till river var det bara vi två kvar i handen, jag höjde och stora mörken höjde igen.

Nu blev situationen intressant. Trots att vi spelade limit-holdem, var reglerna sådana att spelarna fick höja hur många gånger de ville om de var heads-up på sista kortet. För mig var det uppenbart att min motståndare satt med ett set i ess så jag höjde igen. Och han höjde tillbaka. Man kan tycka att min motståndare borde fundera på vilken hand jag skulle kunna ha som gör att jag fortsätter höja. Sitter min motståndare med triss i ess kan jag inte ha det, och han kan inte tro att jag försöker bluffa ut honom. Trots detta fortsatte han att höja tills att han nästan inte hade några pengar kvar. Nu sa han till mig: ”Du skulle väl aldrig spela 5 2?” Jag svarade bara genom att höja igen varpå motståndaren höjde med sina sista chips. Jag synade hans ess och tog hem hela potten.

Sam Braids, fysiker och författare till The Intelligent Guide to Texas Hold’em Poker, har studerat, forskat i, och spelat poker och schack i årtionden. Hans pokerkunskaper är stora efter att ha spenderat mycket tid på pokerklubbar på den amerikanska västkusten, flodångare på Mississippi och kasinon i Atlantic City. Han är doktor i fysik och är lärare i avancerad fysik och matematik.